Det har varit på gång hela sommaren så jag trodde att man skulle vara väl förberedd när det väl skulle hända men det kan man tydligen aldrig vara. I måndags ringde pappa och sa att hon var i stort sätt okontaktbar. Igår var jag där en stund, då såg det ut som hon bara låg och sov fast hon reagerade inte på någonting och rörde sig knappt, bara andades. Inatt så dog hon sedan klockan 4. Dock var det väl den bästa utvägen just nu, bättre än att hon bara skulle ligga där och inte kunna göra något. Hoppas du får det bra nu vart man än kommer. Vi älskar dig farmor!